Det är inte ofta jag och barnen är och hälsar på.
Varför?
Ja, tyvärr går vi om varandra för det mesta. Jag jobbar sent och kommer ofta hem när barnen ska sova eller redan somnat.
Men idag var vi lediga och har badat på badhuset som ligger i närheten av vart mina föräldrar bor.
Så jag tänkte att jag skulle slå två flugor i en smäll. Men när jag ringde så jobbade givetvis min mamma.....
En timme senare ringer mamsen med andan i halsen och undrar om vi fortfarande hade vägarna förbi....
Självklart hade vi hunnit hem och barnen låg utslagna på golvet framför tv:n.
Men både för mig och min dotter var längtan större än bekvämligheterna så nu är vi här!!!!
Jag är såååå glad att vi tog oss hit för en gång skull.
Älskar att höra min mamma skratta och busa med Olivia. Olivia tog mormors hand så fort vi kom innanför dörren och stängde in sig själv och mormor i sovrummet.
Nu har dom varit där i över en timme.... Jag får absolut inte komma in.
Min mamma har tittat ut ett par gånger och ursäkta sig för att Olivia vägrar släppa ut henne.
Det gör inget. Jag känner mig som hemma här.
Nåt som aldrig växer bort från mig är att jag på automatik alltid gräver i mammas och pappas skafferi.
Här är det liksom tillåtet att frozza i allt man hittar!;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar