WORD

Inte förrens nu, 32 år senare börjar jag förstå vad mamma menar med livet.
Hon har inte beskrivet livet med Dalai Lamas ord men har förklarat livet och människan på sitt sett.
Vi ska inte tänka på det som hände igår och vi ska inte oro oss för vad framtiden har att säga....
Utan vi är här och nu och det är NU vi ska leva,vara,förändra....

Min mamma är buddist.
En mycket fin människa med ett stort hjärta.
Hon är ALLTID glad. Hon har stans största leende.
Jag har sett hennes tårar färre gånger en vad två händer består av tio fingrar.
Kanske var det den gången när morfar gick bort och mormor och hennes lille bror, och min farmor.....eller när min familj "höll på" att spricka....
som hennes ögon fylldes med tårar.

Mamma är en fantastisk människa!
Hon är min mamma.


Men när man är yngre ser man inte det fina med att vara unik.
Jag såg bara allt annorlunda som något negativt.

När vi barn blev sjuka så lagade hon alltid mat som beståd av ingefära, vitlök ,lever och grönsaker.
Viktiga ingredienser för att få oss friska.
Hon sa att vi alltid skulle sätta på oss mycket kläder när vi hade feber för att vi skulle svettas ut och bort febern.
Hon har tagit hand om oss på ett naturligt sett . Ett sätt som är långt ifrån konst gjorda tabletter  och vad vi i väst världen får lära oss.

Det finns så mycket jag skulle vilja berätta om min mamma och hennes fina buddistiska lära, men det får bli en annan gång.
Jag är bara så glad att jag själv har börjat ta till mig det som hon alltid har burit.

Jag har ett jätte starkt minne av när jag är 12-13 år.
Jag ser min mamma sitta på knä med händerna ihop framför sitt lilla hemgjorda tempel, med buddha figurer både högt och lågt.
När hon har rabblat sin ord som låter som ett viskande talar i tunga ljud så frågar jag henne lite spydigt:

- Alltså, varför gör du det där? Tror du på det där?
När du ändå håller på kan du väl fråga om vi kan bli rika?

Min mamma tittar lugnt på mig och säger:

-Madde,du har tak över huvudet,du och din bror har mat på bordet varje dag, mamma och pappa har jobb, vi är friska. Det är det jag ber om och
det är det som är viktigast.

Häromdagen sa min son till mig lite bekymrat att han tyckte världen inte skulle vara så  beroende av pengar. Allt skulle vara gratis. DÅ kunde vi få vad vi ville!!!
Enkelt.

Jag tittade på honom med samma blick som min mamma gav mig och hennes ord kom ur min mun.

Nu har det gått två år sedan mamma fick sin cancer och jag
 ber varje dag om att vi ska få hålla oss friska.

LIVET OCH HÄLSAN.

Det är, det viktigaste.