I natt drömde....

.....jag nåt, som jag aldrig drömt förut.

Efter oroväckande bilder från Amerika igår och nyhets sändningarna (den amerikanska)som pumpade bilder och prat om den brutala stormen som skulle gå mot attack mot landet så drömde jag nå fruktansvärt i natt.
Jag är en otroligt känslig människa och därav tyvärr jag nästan aldrig kollar på nyheter för jag blir så djupt berörd...

Men iallafall.....

När jag vaknade i morse kändes det som jag kämpat för livet hela natten. (8 timmar.) Jag var helt slut....Hade tänkt gå upp och träna men jag var så slut i både kropp och själ så jag somnade om och fortsatte drömma på samma dröm en gång till!!!! Hur är det möjligt?

Började med att jag och min familj hade åkt på semester. Helt plötsligt började det blåsa väldigt kraftigt på stranden vi befann oss på så jag och Philip föll omkull... Jag hörde skrik och att någon skrek "akta vågen"....
Jag kastade min blick över axeln samtidigt som jag la min arm över Philip .
Bakom oss reste sig en ca10 meters våg över oss och jag kände en hård smäll i ryggen( kan varit någon av ungarna som sparkade till mig i sömnen bredvid mig samtidigt)...Det ända jag tänkte att jag inte fick tappa taget om Philip...
Förlorar jag honom  så kommer jag aldrig att förlåta mig själv....

Drömmen hoppade över till att jag helt plötsligt befann mig på en stor fyrkantig flytande träplanka med min familj.
Oron växte ännu mer, för nu väntade vi in en till våg som vi inte visste när den skulle komma.
Vi visste åt vilket håll den skulle komma ifrån , men hur stor? Kommer den ta oss? Kommer den ta mina barn, min man?
Är det den sista gången vi ser varandra? Dör vi nu? Frågorna var många...
När frågorna tog slut gick det över till böner om att få bevara livet?
Böner om att att vi skulle få överleva detta....Böner om att någon skulle komma och rädda oss...

Jag ropade till några andra människor som var i samma situation runt omkring mig i drömmen om det kunde komma nån helikopter och rädda oss?!
Men dom besvarade mig att det skulle vara för farligt för en helikopter att hämta oss i denna storm för då kunde helikoptern störta ner i havet......

Jag kände bara att nu var det nära döden!!!
Jag har aldrig varit så LIVRÄDD!

Och jag kan säga att jag har aldrig varit så tacksam över att vakna upp med min familj i lilla Västerås, i min säng....trångt och jäkligt....Men denna morgon kan jag säga att det inte gjorde någonting....

Jag låg kvar i sängen och struntade i min träning och försökte bara hämta mig.....

Jag kan säga att jag har varit helt slut idag! Två stora mörka påsar under ögonen och mitt inre jag har varit helt tömd på känslor!

Jag kan säga att denna mardröm som var mera detalj full(skulle kunna skriva en hel bok om detta )var så OTROLIGT verklig så det känns som jag har varit med om en nära döden upplevelse med hela min familj....

ja........

Jag känner mig fortfarande lite skakig.....