Jag var väldigt duktig i mina unga år. När jag var tolv år hoppade jag 5,20.....Sen bröt jag foten och det var då jag inom några år slutade.
En elitidrottare fortsätter trots skador medan människor som jag ger upp.
Jag kommer ihåg att jag en gång faktiskt trodde på mig själv då jag sa till en gammal lärare att vi ses i framtiden för jag skulle minsann vara med i OS och VM när jag blev stor.....
Inte riktigt så vart det.....
Spåren från min gamla friidrotts kropp finns iallafall kvar.En blå nagel,torra svampiga fötter, magmuskler och seniga armar.....
Nu när jag sitter framför tv:n och hejar fram dessa fantastiskt duktiga idrottsmänniskor så fylls min kropp med massor av sprudlande känslor. Jag skrattar och gråter om vartannat. ÄLSKAR, ÄLSKAR, ÄLSKAR att se hur dessa människor presterar och kämpar! En riktigt jäkla kick får jag!!!! WOW, GÅSHUD ÄR BARA FÖRNAMNET!
Resultat efter nån veckas träning i våras.... |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar